Första dagen på nya jobbet...

...och jag är aldeles slut i huvudet.
Försöker ta in massor av nya namn, system, rutiner, telefonnummer, inloggningar och you name it.
Men det verkar lovande och min fadder är toppen!
Har dessutom fått lite "Välkomme hit-mail" från före detta kollegor och vänner som jobbar på samma Firma.
Tror det här kommer blir riktigt riktigt bra!

Borde ägnat kvällen åt min hemtenta.
Istället har jag skrålat julsånger tillsammans med Bonustösen.
För full hals!

Tankarna dansar jenka i huvudet men jag är för trött och omtumlad för att få ner dem på pränt.
Kära blogg (och bloggkompisar), lovar skriva mer strukturerat senare i veckan.
Just nu tänker jag bara njuta av att vara julsångsskrålarhes och nytt-jobb-och-fan-vad-livet-ibland-är-härligt-lycklig!

Dörrarna stängs

Idag har jag gjort sista dagen på kontoret.

Har blivit avtackad av kollegor och chef med fika och present.
Chefen avsatte tre kvart av sin tid och stängde till och med av mobiltelefonen!
Kändes lite lustigt när h*n höll det obligatoriska tacktalet tillsammans med presenten. Jag har svårt att tro att h*n vet vad jag sysslat med under det senaste ett och ett halvt året egentligen.....

Hoppas h*n fått sig en tankeställare av det som varit och lägger några knop på att ta det arbetsgivaransvar man faktiskt har för min efterträdare.
I så fall har det jag gått igenom med Firman och Projektet åtminstonde gett något.
När ett svagt hopp att så är fallet.
Iallafall känns det så på en del av de diskussioner jag haft med olika parter på sistonde.

Har gjort vad jag kan.
Härjat och varit obekväm.
Lotsat in min efterträdare på ett planerat och strukturerat sätt.
Knutit ihop alla lösa trådar.

När kontorsdörrarna gick igen bakom mig ikväll vände jag mig om och tittade på dem.
På något sätt kändes det som att de sätter punkt för ytterligare en etapp i mitt liv.
Det är dags att gå vidare.

Jag har gjort vad jag kan.

Tid för eftertanke

"Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
Är väl en rätt bra sammanfattning av det aktuella läget. Förändringens vindar blåser både här och där i mitt liv just nu.

Lite för mycket uppförsbacke i tillvaron nu igen.
Lite för många energitjuvar.
Lite för mycket måste-saker jag glömt på sistonde.
Men det kommer att bli bättre.
Jag städar i livet, bit för bit.

Idag har jag aviserat mitt utträde ur en styrelse vars verksamhet jag under de sista månaderna insett att jag inte längre tror på.
Känns OK, vi är nog helt enkelt färdiga med varandra.

Funderar även över hur jag ska göra med andra sk hedersuppdrag (läs oavlönat nyttjande av min fritid).
Känner att det är en del i mitt liv som inte tillför utan bara tar.
Dags att ändra på det.

Fram med kvast och skyffel. Dags för höststädning i tillvaron.

Det finns hopp...

..om att det faktiskt finns ett liv efter det här förbannade höstmörkret, regnet och hurvigheten.

Snön har i veckan fallit i både Sälen och Åre.

Vi har bokat ställplats för Snigelhuset på campingen i Idre över jul.

En hel vecka.

Jag, Mannen och våra skidor.

Jag räknar dagarna....

Webbcam: Bräcke, Åre

Lite kluven i själen

Nu är allt klart med min efterträdare och denna veckan har jag börjat lämna över.
Imorgon har jag en vecka kvar här, sedan går jag till ny arbetsgivare.

Idag tänker jag ägna dagen att städa ur kontoret.
Känns kluvet.
Samtidigt som hjärnan vet att jag gör rätt, går det mot min natur att lämna ett uppdrag som inte är slutfört.
Får väl se det som ytterligare en erfarenhet.
Ska när det här är över sätta mig och försöka få ner lite kring de erfarenheter jag dragit av det här projektet på papper.
Tror det kan vara bra att på något sätt ”synliggöra” så det inte glöms bort.

Hade tänkt avsluta uppdraget med ett litet projektmingel för att ha tillfälle att tacka för mig och på ett bra sätt ”kila in” min efterträdare.
Igår gick inbjudan ut, av de ca 15 som svarat hittills kan två komma….kanske.
Känns snopet, men jag kan ju samtidigt se det lite som kvitto på att jag gör rätt. Det här ÄR inte en prioriterad verksamhet hos uppdragsgivarna, vad deras munnar än säger.

Åter till pappershögarna men jag lär återkomma i frågan.

Projektjämförelse

Dagens mest läsvärda tankar på projektområdet hittar du hos Piri.
Finns inget mer att tillägga än att det här tyvärr inte bara gäller IT projekt....

Samvete 2.

I eftermiddag tänker jag plugga...
På arbetstid.

Men jag säger som en kollega. "-Vad ska de göra, säga upp mig?"
Moahahah......

När snålheten bedrar visheten

Mannen och jag är fena på att dra igång projekt.
Tyvärr är vi inte riktigt lika bra på att slutföra dem.
Vårt hem är därför fullt av NÄSTAN färdiga projekt i form av kabelrännor som saknas, diverse småfix som borde göras etc, etc.

Det som retat mig mest ,och som sedan ett antal år tillbaka börjar bli en snackis i bekantskapskretsen, är vårt skafferi. Det är rörigt, välfyllt…och saknar lucka, (vilket det nu gjort i sisådär tre-fyra år.)
I helgen var det dags att ÄNTLIGEN åtgärda detta.
Nu är det måndag.
Skafferiet saknar fortfarande lucka, men nu har det nya korgar…

Låt oss ta det från början.
När jag och Mannen flyttade ihop stod det ganska snart klart att vi hade för lite skåp i köket och framförallt saknade ett vettigt skafferi.
Jag kan inte ha ett kök utan skafferi! Detta måste lösas.

Tyvärr visade det sig att dagens kökstillverkare inte anser att man behöver ha något skafferi – i alla fall inte i mening ”stort välfyllt skåp a la bullbakande mormor”. De skafferi som nu erbjuds är mer ”utdragbara lådor som fylls med minimala chicka burkar med snygga etiketter och som självstänger sig med en dov duns”.
Hamstrar som jag göre sig icke besvär, men visst, -"vi kan väl ordna något annat, bara du betalar….."

Jo det var just det. Problemet måste lösas men inte till vilka pengar som helst.
Mannen och jag ut till IKEA. Där hittar vi en gigantisk skåpstomme modell garderob. Dessutom nedsatt eftersom den saknade dörr!
Hur svårt kan det vara att få tag på en annan lucka?
Borde inte vara några problem så vi slår till och glada i hågen kör vi hem vårt fynd.
Monterar efter mycket stök och bök ihop den (blytung) och installerar ett stort stadigt ELFA-system med korgar. Perfekt – allt överskådligt och enkelt att hålla ordning och hitta..
Nu saknades bara luckan.

Jo det var just det. Det är NU det visar sig att samtliga luckor vi tittar på har gångjärn som INTE går att få att fungera med ELFA-systemet (såvida man inte vill hitta på någon egen finurlig teknisk lösning och såå händiga är vi inte) och luckfabriken vi besökte i somras bemödade sig inte ens med att återkomma med en offert.
Mao, skafferiet har stått där och samtliga som går förbi på gatan utanför skådar rakt in i vårt kök och därmed även vårt röriga skafferi….

I förra veckan fick jag nog. Nu måste vi hitta en lösning!
Ut till IKEA igen för att denna gång inhandla standardkorgar samt en lucka av standardmodell. Hem med allt i bilen….bara för att konstatera att när vi köpte stommen följde gångjärnen till dörren med dörrförpackningen. Nu tre-fyra år senare skickar IKEA istället med gångjärnen i paketet för skåpstommen! Ut till IKEA igen…
-”Jodå det går att lösa men gångjärnen är beställningsvara och kommer med posten om fyra dagar!”

Så helgens insats har resulterat i nya korgar och belysning i skafferiet. Men fortfarande ingen lucka. Dessutom har vi nu ett ELFA-system ”över”. Frågan är vilken lösning som varit billigast i första steget…..

Nya nördprylar och Nu har jag fått nog Nordea!

Helgen innebar lite nyinvestering på nördprylsfronten.
Inhandlade ett trådlöst 3G-modem med Tele2-abonnemang till min bärbara jobbdator. Syftet är egentligen att vi ska ha det i husbilen, men däremellan kommer jag nyttja det på tåget till och från de mörka skogarna. Blir smidigare än att surfa via SJ
Idag är det premiär, ska bli spännande att se om täckningen håller vad den lovar.

I helgen har jag även fattat ett annat beslut som legat och pyrt länge.
Nu jäklar byter jag bank!
Har haft Nordea (och deras föregångare, en provinsialbank i Hålan där jag är född) sedan jag började jobba någon gång som fjortonåring, men nu är måttet rågat!

Har under flera år haft överseende med det jag anser vara total brist på kundkänsla, mest av bekvämlighetsskäl, men när senaste kontobeskedet damp ner i brevlådan innehållande det käcka meddelandet att "Vi kommer höja våra kostnader för dina tjänster vid årsskiftet men fortfarande inte ge någon ränta på ditt lönekonto" fick jag nog!

Alltså, ska jag låna pengar kostar det multum, när jag lånar ut mina pengar till dem via mitt lönekonto får jag inte ens ränta, när jag gör delar av deras jobb via nätet får jag betala extra för nöjet, när jag för över pengar till Mannens konto i annan bank kostar varje transaktion 15 spänn!
Nordea, kan ni förklara - What´s in it for me?

Har begagnat mig av Nordeas sk service via kontor en gång de senaste fyra åren. Kände att det var läge att få lite input gällande fonder, pensionssparande osv, varför jag bokade en tid hos en tjänsteman som enligt kontoret skulle ha koll på läget.
Resultat: Fick träffa en människa som ägnade tio minuter av tiden åt att förklara att -"Egentligen tog han inte hand om sådana som mig utan endast sk PLUS-kunder och se någon sådan var jag ju inte!" Men han skulle för den goda sakens skull kunna nedlåta sig till att hjälpa mig iallafall..

Anledningen till att jag fått tid hos honom och inte hos hans kollega som hade ansvar för oss "vanliga dödliga icke-PLUS-kunder" visade sig vara att Nordeas eget system inte greppat att jag och mitt ex separerat varför hushållets samlade tillgångar hos Nordea var för litet.....

Mao - Enough is enough!
I söndags kväll gav jag därför uppdraget till annan bank att ta över mina surt förvärvade tillgångar. De tänker till och med betala mig ränta för dem....

Förlåt men jag måste bara landa först....

Förra veckan var en enda mental berg- och dalbana.
Från lyckokänslor till sorg och allting däremellan i hissnande fart på bara några få dagar.
Så idag har jag känslomässig baksmälla.
Känner mig som en urvriden trasa.

Just då är det två av mina närmaste vänner som helt plötsligt förlorar delar av fotfästet.
Och jag känner att jag inte räcker till att stötta, hur gärna jag än vill!
Gör så gott jag kan, men har inte så mycket att ge.
Mer än en kram och ett lyssnande öra.

Hoppas att det iallafall räcker en liten, liten bit.