Bryter tystnaden

Det har varit tyst här på bloggen ett bra tag nu.
Inte beroende på att jag inte har något att skriva utan för att tiden inte finns.

Det mesta av min vakna tid går åt till Lilla A. Hon är en go och mysig unge dock med den lilla egenheten att så fort hon är vaken ska det hända något, annars kinkar hon.
Tempo morsan!
Sitta och filosofera i babysittern är inget för vår tös, hon vill se, uppleva och vara med.
De stunder hon sover går åt till tvätt, träning och Mamma-Dotterboken.

Hade tänkt läsa klart en gammal kurs som jag aldrig fått klart.
Tyckte det borde vara en alldeles utmärkt sysselsättning när hon äter så hon skulle få tutta ifred. Tanken var väl god. Problemet är bara att hon vill att jag tittar henne djupt i ögonen när hon äter, annars ätes ingenting!
Ibland går det dock att överlista henne...jag läser högt!
Vår dotter är numer därför en fena på Modern Logistik och vi avhandlar just nu JIT-principen.

Ska försöka ta tag i skrivandet igen. Nu har jag ju dessutom införskaffat en Iphone (har slutligen tagit död på min gamla elektroniska kalender och mobiltelefon från Yngre Juraperioden) med bloggapplikation så förutsättningarna att lyckas har förbättrats.

Den som lever får se.

Semester

Första veckan av Mannens semester.
Tanken var egentligen att vi skulle begett oss ut med LillaHusetPåHjulen redan i början av den här veckan men med tanke på att det hittills regnat mer eller mindre hela veckan var det tur att vi, pga katten fick stanna hemma
Kisse råkade slå sina lovar in på grannkattens revir och fick sota ont för det med en tiodagars penicilinkur som följd.

Lilla A har varit lite kinkig de senaste dagarna.
Gråtit lite mer än vanligt och sovit oroligt. Troligtvis beror det på att hon tycks utvecklas snabbare än vanligt.
Vi ser nästan från dag till dag att det händer något nytt.
Nya typer av joller kommer varje dag och hon är allt mer ”med”.
Verkar nu känna igen de visor vi brukar sjunga och sjunger ofta med. Favoriten är fortfarande ”Har du sett min lilla katt” men två uppseglare verkar vara sångerna vi lärt oss på Öppna förskolan – Ärtorna rullar och Klappa magen.
Vill även att vi gör ”sit-ups” och ibland även ”stå” i mitt knä.

I början av veckan gjorde vi en tur till MediaMarkt.
Köpte en skiva med klassisk musik – Stor musik för små öron – och den verkar gillas skarpt. I gårkväll lyssnade hon sittande på pappas arm utan att säga så mycket som pip i över en timma tills hon helt plötsligt somnade!
Verkar vara en baby med smak ;-)

Naturens under

Det är egentligen först nu sedan jag fått barn som jag på allvar funderat över hur makalöst naturen hänger ihop.
Hur väl uttänkt allt är.

Ta en sådan sak som förlossningen.
När man funderar på det är det egentligen helt faschinerande hur det egentligen fungerar.
Vad är det som får babyn att skruva sig ut genom förlossningskanalen?
För att inte tala om allt som tickar igång så snart navelsträngen klipps?
Saker vi bara tar för givna så länge det fungerar.

Amningen är en annan sak jag inte kan sluta förundras över.
Ett speciellt litet grymtljud från Lilla A och mindre än en halvminut senare börjar mjölken droppa ur mina bröst!
En annan grymtning - ingen reaktion alls.

Den lilla uppnäsa som gör att det blir ett litet, litet mellanrum mellan bröstet och luftgångarna.
Likadan uppnäsa som jag själv hade som baby och som försvann när jag blev äldre. Är det en slump att den ser ut som den gör eller är det uttänkt så?
Den lilla skakningen Lilla A gör med underläppen som först gjorde mig orolig för att något var fel, tills jag insåg att det helt enkelt är ett sätt att få mjölken att rinna fram mot bröstvårtan!
Var kommer den ifrån?

Naturen är häftig!

Ursäkta kan jag få boota om?

Vaknar för andra gången straxt före 9 av att lilla A är törstig igen.
Den här värmen gör att hon äter kopiösa mängder.

9.30
Konstaterar att blöjan läckt i sängen samt att katten åkt på storstryk och lämnat blodsspår i hall och gästrum.
Byter på Lilla A, river lakanen ur sängen och in i tvättmaskinen samt gör en snabb check av kattens hälsotillstånd (självkänslan verkar tagit mer stryk än kroppen men hon är stel och tänker nog tillbringa dagen i skuggan på altanen)
Vidare behöver tvätten i maskinen hängas, de 8 maskinerna torr tvätt vikas och läggas in, diskbänken rensas på disk från gårdagens middag och diskmaskinen tömmas.
Dessutom måste jag få in räkningarna jag missat innan klockan 12 när körningen går på banken samt dammsuga köket och torka upp blodsspåren. Helst ska jag hinna äta frukost också.

Den som säger något om föräldraLEDIG slår jag på tuten.

Veckans läxa?

Förra veckans projekt var trädgården.
På måndagen fick vi hem vår nya kompost – en Biokub -tänkt att ersätta den totalt värdelösa trådkomposten som vi jobbat på sedan 2001 men aldrig fått någon fason på.
Trädgårdsavfallet hinner helt enkelt aldrig förmultna i samma tempo som trädgården producerar det, utan vi har varje vecka fått köra en tur till tippen och varje vår köpa ett antal säckar med jord vilket känns rätt bakvänt bade för miljön och ekonomin.

När Lilla A somnat på förmiddagen vidtog därför febril aktivitet i form av att gräva ur den gamla komposten och riva den och bygga ihop den nya.
När jag fått ihop den kunde jag konstatera att jag vänt delarna åt olika håll varför vissa av ”plankorna” hade en plugg fram och andra inte.
Min estetiska ådra tog en dust med min praktiska, men till slut insåg tom den praktiska sidan av mig att det såg för trist ut, så jag rev alltihop och bygde om den.
När jag var nääästan klar vaknade Lilla A och det var bara att släppa alltihop.
Tänkte att jag tar resten när hon somnat ikväll.
Lilla A ville annorlunda så det var bara att tänka om.

När Lilla A somnat dagen därpå tog jag därför vid där jag slutat. Konstaterade att det ska vara ris i botten på Biokuben för att få in luft underifrån.
Var få tag på ris?
Hmm..häcken behöver klippas, där lär jag få ris så det räcker.
Fram med häcksaxen.
När jag hade 8 meter kvar vaknade Lilla A.
Får ta resten imorgon.

När häcken var klar dagen därpå skulle jag försöka avsluta projektet genom att fördela riset, gräva tillbaka den del av den gamla komposten som inte var förmultnad och sprida resten av jorden på rabatterna.
När två kärror jord återstod......matsignal från barnvagnen!

Är det det som är veckans läxa?
Att inte alltid göra allting klart på en gång.
Att ta en paus ibland och bara njuta av solen, Lilla A och livet i övrigt?

Jobbet som återstår finns ju faktiskt kvar imorgon också.

Sommarmorgon

Nu är sommaren här på allvar. Det är tidig morgon och vi har just ammat frukost.
Du och pappa har somnat om i vår stora dubbelsäng.
Det är varmt, så du ligger i bara blöjbyxorna med din lilla gröna sovfilt över dig.
Trygg med de knubbiga armarna ovanför huvudet.
Munnen halvöppen, precis på samma sätt som din pappa också har när han sover.

Egentligen är jag trött jag med men jag vill ändå fortsätta skriva på Mamma-Dotterboken.
Det händer så mycket just nu.
Stunder som jag vill spara för att kunna minnas när den här tiden är förbi.
Allt går så fort och jag vill på något sätt kunna stoppa den iallafall lite.
På mitt sätt.
Det här är för viktigt för att glömmas bort.

Så jag tassar upp ur sängen, värmer en kopp te och sätter mig med datorn i skuggan på framsidan av huset.
Sval morgon.
Humlesurr, Björktrastkvitter och solblänk i fönstren.
Sommar.

Ha! Där kom jag på dem....

Har kommit på varför det är så vanligt att mammor färgmatchar sitt klädval med sina spädisar.
Det är helt enkelt förbaskat praktiskt.

När det lilla livet kräkts/dregglat/kissat ner både dig och sig själv tar man helt enkelt hela klädhögen och moffar in det i tvättmaskinen.
Sorterat och klart.
Bara att fylla i tvättmedelsfacket och trycka på startknappen.

Som nybliven mamma slås man av nya insikter varje dag.....

Hon jollrar!

Älskade lilla skitunge - du jollrar!
Troligtvis i högsta grad omedvetet men ändå!

I natt när jag bytt på dig låg du och tittade förnöjt upp i taket och gjorde små "nöjd-ljud".
Trött som jag var (hade en av våra hittills få jobbiga nätter som slutade med att du kaskadkräktes ner dig, mig, sängen, delar av väggen och sedan blev jätterädd och HUNGRIG = gallskrek) trodde jag att jag hört i syne men idag gjorde du om samma sak i babygymet.

Hmm...något säger mig att du kommer bli snacksalig som din mor ;-)

Lilla A:s första år - en reseskildring

Har länge funderat över hur jag ska spara minnena av Lilla A:s första år.
I natt när jag låg och ammade kom jag på det.
Jag ska göra en bok.
En mamma-dotter bok.
Mina tankar och hennes upptäkter av världen månad för månad.
Foton och minnen.

Förhoppningsvis kan hon ha glädje av den om hon själv någon gång blir mamma.
En bild av vårt första år tillsammans.
Första stegen i vår framtida resa.

En del av texterna kanske även hamnar här.
Den som lever får se.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Natten till igår blev en ung kvinna överfallen och mördad i vårt bostadsområde.
Polisen betecknar det som rånmord.
En ung kvinna befann sig på fel ställe vid fel tidpunkt och lever därför inte längre.

Idag när jag var ute och gick med lilla A stötte jag på en reporter från lokaltidningen som ville ha de boendes reaktioner på det skedda.
Ett kvarter längre bort cirklade en reportagebil från TV, troligtvis i samma ärende.
Jag tackade nej och gick därifrån med känslan av gamar som cirklar kring ett byte.

Ursäkta, men vad ger ett sådant reportage?
Finns det någon som inte tycker det som skett är fruktansvärt och totalt meningslöst?
Att bara för att någon råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt finns det nu barn som förgäves väntar på att mamma ska komma hem, en man som aldrig mer får krama om sin fru, vänner vars bästa kompis bara är borta?
Finns det någon som inte hoppas att den som är orsaken till detta meningslösa åtminstonde är rejält från sina sinnens fulla bruk så det kan finnas någon form av förklaring till det som skett?Vari ligger nyhetsvärdet?

Kanske gick den här tjejen, precis som jag gör nu, för något eller några år sedan och rullade barnvagn kring våra kvarter?
Kanske njöt även hon av syren, hägg och oxel i full blom och en snusande baby i vagnen?
Kanske var det henne jag såg i Konsumkön i förra veckan eller i väntrummet på BVC?
Och nu är hon bara borta.

Den insikt det här ger mig är hur oerhört sårbar tillvaron ändå är.
Hur snabbt förutsättningarna ändras.
Hur viktigt det är att fånga livet här och nu, för vi vet aldrig om vi har en morgondag.
Att aldrig skiljas från dem vi älskar som ovänner och alltid tala om för varandra hur viktig en annan människa är.
Hur värdefull.
Imorgon kanske du inte har chansen.

Det skulle jag vilja ha sagt.
Men jag tror inte det var en sådan tanke reportern var ute efter.