Yrvaken make på ett hotellrum i Rom.
-”Älskling jag drömde att vi var tvungna att gifta om oss. Vårt bröllop hade fel operativsystem. Vi körde på Unix men ville uppdatera till Linux”.
Vad säger man?
Hoppas han sett till att Grodden har rätt operativ, för jag är inte intresserad av en graviditet till för ev buggfix……
söndag 5 oktober 2008
fredag 3 oktober 2008
Vi har träffat Grodden!
I torsdags fick vi träffa Grodden!
Efter min upptäckt i förra veckan att tiden för KUB-test började rinna ut (om vi skulle besökt MVC enligt de planer som fanns ursprungligen) gick allt jättefort. Jag mailade MVC och helt plötsligt stod vi där med en tid nästa dag!
Kan väl inte riktigt säga att vare sig Mannen eller jag hann med i tanken, men några avbokade jobbmöten och halvgenomskinliga ”lögner” senare satt vi i alla fall där i väntrummet. Helt plötsligt lite nervösa, förväntansfulla men nog mest av allt lite förvirrade.
Efter diverse frågor och tester, vilka jag antar var Standard ett A, gjorde barnmorskan ett ultraljud.
-”Oj då här var det livat”.
Därefter fick vi se skärmen och det var inga tvivel - där var h*n! Grodden!
En pigg liten krabat som plaskade runt och vinkade med armar och ben. Hickade till, guppade iväg och lade sig därefter på sidan.
Och jag blev alldeles blöt i ögonvrån, trots att jag fortfarande inte fattat vad det är vi står inför. Vår lilla Grodd!
Allt känns fortfarande fruktansvärt overkligt men nu börjar väl insikten komma, i alla fall lite grann, om att det faktiskt finns ett litet liv därinne. Om allt går som det ska kommer vi i slutet av april vara tre i huset. Undrar hur det livet kommer se ut……
Efter min upptäckt i förra veckan att tiden för KUB-test började rinna ut (om vi skulle besökt MVC enligt de planer som fanns ursprungligen) gick allt jättefort. Jag mailade MVC och helt plötsligt stod vi där med en tid nästa dag!
Kan väl inte riktigt säga att vare sig Mannen eller jag hann med i tanken, men några avbokade jobbmöten och halvgenomskinliga ”lögner” senare satt vi i alla fall där i väntrummet. Helt plötsligt lite nervösa, förväntansfulla men nog mest av allt lite förvirrade.
Efter diverse frågor och tester, vilka jag antar var Standard ett A, gjorde barnmorskan ett ultraljud.
-”Oj då här var det livat”.
Därefter fick vi se skärmen och det var inga tvivel - där var h*n! Grodden!
En pigg liten krabat som plaskade runt och vinkade med armar och ben. Hickade till, guppade iväg och lade sig därefter på sidan.
Och jag blev alldeles blöt i ögonvrån, trots att jag fortfarande inte fattat vad det är vi står inför. Vår lilla Grodd!
Allt känns fortfarande fruktansvärt overkligt men nu börjar väl insikten komma, i alla fall lite grann, om att det faktiskt finns ett litet liv därinne. Om allt går som det ska kommer vi i slutet av april vara tre i huset. Undrar hur det livet kommer se ut……
torsdag 2 oktober 2008
Storasyskon
Nu har båda de blivande storasyskonen fått veta att vi väntar tillökning.
Storasyster har tjatat sedan någon månad efter att jag och Mannen gifte oss om att hon vill ha en lillasyster. Hon formligen älskar småbarn.
Där var jag därför inte det minsta orolig för hur beskedet skulle emottas.
Hur den blivande storebrodern skulle ta det, med tanke på hur läget där är, var däremot inte solklart. Han reagerade dock förvånansvärt moget när Mannen berättade.
-”Är du glad är jag det.”
Vad han EGENTLIGEN tycker förtäljer inte historien, men det struntar jag just nu högaktningsfullt i. Fokuserar på att den blivande systern verkar glad, frågar och undrar.
Dessutom inkluderar hon numera Grodden i hälsningarna via pappa.
Sånt värmer en elak styvmor ;-)
Nu återstår så småningom att berätta för de blivande morföräldrarna men den ångesten väntar vi med till efter KUB-testet.
Storasyster har tjatat sedan någon månad efter att jag och Mannen gifte oss om att hon vill ha en lillasyster. Hon formligen älskar småbarn.
Där var jag därför inte det minsta orolig för hur beskedet skulle emottas.
Hur den blivande storebrodern skulle ta det, med tanke på hur läget där är, var däremot inte solklart. Han reagerade dock förvånansvärt moget när Mannen berättade.
-”Är du glad är jag det.”
Vad han EGENTLIGEN tycker förtäljer inte historien, men det struntar jag just nu högaktningsfullt i. Fokuserar på att den blivande systern verkar glad, frågar och undrar.
Dessutom inkluderar hon numera Grodden i hälsningarna via pappa.
Sånt värmer en elak styvmor ;-)
Nu återstår så småningom att berätta för de blivande morföräldrarna men den ångesten väntar vi med till efter KUB-testet.
onsdag 1 oktober 2008
Bröllopsdag och KUB-test
Igår firade vi tvåårig bröllopsdag jag och Mannen.
Tyvärr var det tisdag, Mannen var på resande fot men hämtades upp vid stationen på seneftermiddagen.
Själv hade jag en stor redovisning på jobbet idag som jag så sent som i går morse inte hade en susning om hur jag skulle lägga upp.
Därför gick hela dagen och stora delar av kvällen till jobb.
Ett litet firande i form av en middag på stam-resturangen fick vi dock till.
Och lite prat om året som gått och det som förhoppningsvis ligger framför oss.
Resten av firandet tar vi i helgen.
På fredag morgon går planet till Rom.
När jag sent i gårkväll varvade ner med lite slösurfning fick jag dock en smärre stresschock.
Vill man göra NUPP och KUB test ska detta tydligen göras INNAN utgången av vecka 14.
När vi ska till MVC kommer jag vara I vecka 14!
Hittade i går en privatklinik som utför testerna här i stan. Dock till det facila priset av 2000 spänn.
Har nu preliminärbokat en tid där och samtidigt mailat MVC för att se hur de tänkt.
Jag VET att jag påpekade både min ålder och vilka tester vi vill göra redan när jag bokade ursprungstiden.
Lär återkomma i frågan.
En sak är dock säker.
Gud vare tack för Internet!
Tyvärr var det tisdag, Mannen var på resande fot men hämtades upp vid stationen på seneftermiddagen.
Själv hade jag en stor redovisning på jobbet idag som jag så sent som i går morse inte hade en susning om hur jag skulle lägga upp.
Därför gick hela dagen och stora delar av kvällen till jobb.
Ett litet firande i form av en middag på stam-resturangen fick vi dock till.
Och lite prat om året som gått och det som förhoppningsvis ligger framför oss.
Resten av firandet tar vi i helgen.
På fredag morgon går planet till Rom.
När jag sent i gårkväll varvade ner med lite slösurfning fick jag dock en smärre stresschock.
Vill man göra NUPP och KUB test ska detta tydligen göras INNAN utgången av vecka 14.
När vi ska till MVC kommer jag vara I vecka 14!
Hittade i går en privatklinik som utför testerna här i stan. Dock till det facila priset av 2000 spänn.
Har nu preliminärbokat en tid där och samtidigt mailat MVC för att se hur de tänkt.
Jag VET att jag påpekade både min ålder och vilka tester vi vill göra redan när jag bokade ursprungstiden.
Lär återkomma i frågan.
En sak är dock säker.
Gud vare tack för Internet!
måndag 29 september 2008
Lik i lasten
Har kurs på jobbet.
Ett delavsnitt av en längre utbildning jag verkligen sett fram emot att gå.
Visste dock inte att den innehöll så mycket statistik.
BLAM
Plötsligt slår den mentala dörren igen och jag förflyttas mentalt tillbaka till gymnasiets mattelektioner.
Svettas, panik...jag fattar ingenting och alla andra verkar fatta på en gång.
Läraren försöker förklara en gång till.
Förstår fortfarande inte.
Kompisar försöker förklara.
Samma resultat.
Pappa och jag blir såsmåningom osams.
Han frustrerad för att jag, trots alla hans försök, inte förstår.
Själv gråter jag mest förtvivlat över att jag är så förbannat korkad.
När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen rinner tårarna igen.
Mannen lovar att han ska försöka förklara.
Faktum är att han kanske skulle kunna lyckas.
Samtidigt är jag livrädd att se det där överseende men samtidigt frustrerat ansträngda leendet jag sett hos så många förut.
När jag inte förstår......
Ett delavsnitt av en längre utbildning jag verkligen sett fram emot att gå.
Visste dock inte att den innehöll så mycket statistik.
BLAM
Plötsligt slår den mentala dörren igen och jag förflyttas mentalt tillbaka till gymnasiets mattelektioner.
Svettas, panik...jag fattar ingenting och alla andra verkar fatta på en gång.
Läraren försöker förklara en gång till.
Förstår fortfarande inte.
Kompisar försöker förklara.
Samma resultat.
Pappa och jag blir såsmåningom osams.
Han frustrerad för att jag, trots alla hans försök, inte förstår.
Själv gråter jag mest förtvivlat över att jag är så förbannat korkad.
När jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen rinner tårarna igen.
Mannen lovar att han ska försöka förklara.
Faktum är att han kanske skulle kunna lyckas.
Samtidigt är jag livrädd att se det där överseende men samtidigt frustrerat ansträngda leendet jag sett hos så många förut.
När jag inte förstår......
fredag 26 september 2008
Blir inget Lidingö...
Näpp, så illa är det.
Har snorat hela veckan så igår bestämde jag mig för att blåsa av alltihop.
Har inte kunnat vare sig träna eller äta rätt denna vecka.
Mest sovit (när jag inte jobbat) och levt på soppa.
Visst, jag hade kunnat ta mig dit och ta mig runt, men till vilken nytta?
Det hade inte ens varit kul.
Vill inte riskera något i onödan. Förkylning och träning är ingen lyckad kombination.
Så nu är jag hemma och pussar på Mannen som kommer hem från USA ikväll istället.
Förhoppningsvis har han köpt några nya tekniska prylar jag kan leka med.
Men nästa år, då......
Har snorat hela veckan så igår bestämde jag mig för att blåsa av alltihop.
Har inte kunnat vare sig träna eller äta rätt denna vecka.
Mest sovit (när jag inte jobbat) och levt på soppa.
Visst, jag hade kunnat ta mig dit och ta mig runt, men till vilken nytta?
Det hade inte ens varit kul.
Vill inte riskera något i onödan. Förkylning och träning är ingen lyckad kombination.
Så nu är jag hemma och pussar på Mannen som kommer hem från USA ikväll istället.
Förhoppningsvis har han köpt några nya tekniska prylar jag kan leka med.
Men nästa år, då......
tisdag 23 september 2008
Föräldraledighet
Mannen och jag har diskuterat föräldraledigheten.
Vi är rörande ense.
Vi delar rakt av. Sex månader var och därefter går vi båda ner till 80 procent och kör ledigt två dar i veckan. Mannen två dar ena veckan jag två dagar veckan därpå *.
På så sätt behöver inte Grodden vara på dagis mer än tre dagar i veckan under ett antal månader.
Den som har ”jobbvecka” har möjlighet till ev övertid och resor.
Den som är ledig har ”hemtjänstansvar” för allt kring Grodden.
Det här borde vi alla vinna på.
Grodden, Mannen, jag och även vår arbetsgivare.
Det enda som INTE vinner på det är vår ekonomi då Mannen tjänar betydligt mer än mig.
Men det här handlar om så mycket mer än pengar.
Det handlar om vår balans i förhållandet.
Min relation till Grodden.
Mannens relation till Grodden.
Min och Mannens relation, som föräldrar och par.
Nu och framgent.
Som jag ser det är föräldraledigheten ungefär som att börja på ett nytt jobb.
Nya kollegor ska läras känna (Grodden)
Nya rutiner ska utarbetas (mata, sova, byta, BVC, Öppna förskolan och vad det nu kan vara)
Ny arbetsroll ska börja kännas hemtam (mamma, pappa, barn, par)
Att börja ett nytt jobb går inte i en handvänding.
Det är inget man åstadkommer på mindre än ett halvår.
Samtidigt är både jag och Mannen något mer än föräldrar.
Vi vill kunna jobba – också.
Blir därför lite förvånad när jag – från två håll - fått kommentaren ”Akta så du inte byter bort dig” med avseende på att jag kommer gå tillbaka till jobbet när Grodden är straxt över halvåret (beroende på hur vi nyttjar semestermöjligheterna) och då kommer vara mera ”med” än under livets första sex månader.
Uttalandet gör mig förskräckt ur jämlikhetssynpunkt. Vad är det som säger att jag skulle ha större ”rätt” till de månaderna än Mannen? Skulle jag ”bättre” kunna ta vara på den tiden än han? Mannen är väl också förälder – har inte han samma ”rätt” till de månaderna som jag? Dessutom – jag jobbar väl inte jämt? Är ganska säker på att Grodden kommer att gurgla, äta, skita, sova, le, vända sig, krypa, få tänder även efter klockan 16.30 om dagarna när jag kommer hem och löser av Mannen. Sannorlikheten är lika stor att han kommer få ta mycket av babymånaderna när han kommer hem och byter av mig?
Jag vill inte ha rollen som familjens projektledare.
Vill inte bli den som alltid förväntas ha koll på allt –från gympapåse till namn på Groddens kompisar.
Om jag förväntar mig att det här ska fungera jämlikt sedan – hur kan man då tro att något annat än dela lika ska ge förutsättningar för att det ska fungera?
Vet inte HUR många luncher jag suttit och lyssnat till kvinnliga kollegor på diverse arbetsplatser.
Kvinnor som suckat över vilket arbetslass de drar hemma, stönar över hur ”dålig hjälp” de har av sin man.
Kvinnor som själva tagit merparten av föräldraledigheten och därmed, anser jag, själva mutat in den situation de så bittert beklagar.
Männen får många gånger skit för att vi kvinnor inte tas emot i maktens korridorer.
Frågan är hur många av oss kvinnor som släpper in männen på det som vi ser som ”vår” planhalva?
Personligen börjar jag mer och mer luta åt kvoterad föräldraledighet. Innan dess tror jag inte vi kommer uppnå någon jämlikhet värd namnet.
__________________________
* Under förutsättning att våra chefer går med på det förståss. Det blir nästa puck att ta när vi offentliggjort läget, vilket kommer att ske efter ultraljudet när vi vet vart det här tar vägen.
Vi är rörande ense.
Vi delar rakt av. Sex månader var och därefter går vi båda ner till 80 procent och kör ledigt två dar i veckan. Mannen två dar ena veckan jag två dagar veckan därpå *.
På så sätt behöver inte Grodden vara på dagis mer än tre dagar i veckan under ett antal månader.
Den som har ”jobbvecka” har möjlighet till ev övertid och resor.
Den som är ledig har ”hemtjänstansvar” för allt kring Grodden.
Det här borde vi alla vinna på.
Grodden, Mannen, jag och även vår arbetsgivare.
Det enda som INTE vinner på det är vår ekonomi då Mannen tjänar betydligt mer än mig.
Men det här handlar om så mycket mer än pengar.
Det handlar om vår balans i förhållandet.
Min relation till Grodden.
Mannens relation till Grodden.
Min och Mannens relation, som föräldrar och par.
Nu och framgent.
Som jag ser det är föräldraledigheten ungefär som att börja på ett nytt jobb.
Nya kollegor ska läras känna (Grodden)
Nya rutiner ska utarbetas (mata, sova, byta, BVC, Öppna förskolan och vad det nu kan vara)
Ny arbetsroll ska börja kännas hemtam (mamma, pappa, barn, par)
Att börja ett nytt jobb går inte i en handvänding.
Det är inget man åstadkommer på mindre än ett halvår.
Samtidigt är både jag och Mannen något mer än föräldrar.
Vi vill kunna jobba – också.
Blir därför lite förvånad när jag – från två håll - fått kommentaren ”Akta så du inte byter bort dig” med avseende på att jag kommer gå tillbaka till jobbet när Grodden är straxt över halvåret (beroende på hur vi nyttjar semestermöjligheterna) och då kommer vara mera ”med” än under livets första sex månader.
Uttalandet gör mig förskräckt ur jämlikhetssynpunkt. Vad är det som säger att jag skulle ha större ”rätt” till de månaderna än Mannen? Skulle jag ”bättre” kunna ta vara på den tiden än han? Mannen är väl också förälder – har inte han samma ”rätt” till de månaderna som jag? Dessutom – jag jobbar väl inte jämt? Är ganska säker på att Grodden kommer att gurgla, äta, skita, sova, le, vända sig, krypa, få tänder även efter klockan 16.30 om dagarna när jag kommer hem och löser av Mannen. Sannorlikheten är lika stor att han kommer få ta mycket av babymånaderna när han kommer hem och byter av mig?
Jag vill inte ha rollen som familjens projektledare.
Vill inte bli den som alltid förväntas ha koll på allt –från gympapåse till namn på Groddens kompisar.
Om jag förväntar mig att det här ska fungera jämlikt sedan – hur kan man då tro att något annat än dela lika ska ge förutsättningar för att det ska fungera?
Vet inte HUR många luncher jag suttit och lyssnat till kvinnliga kollegor på diverse arbetsplatser.
Kvinnor som suckat över vilket arbetslass de drar hemma, stönar över hur ”dålig hjälp” de har av sin man.
Kvinnor som själva tagit merparten av föräldraledigheten och därmed, anser jag, själva mutat in den situation de så bittert beklagar.
Männen får många gånger skit för att vi kvinnor inte tas emot i maktens korridorer.
Frågan är hur många av oss kvinnor som släpper in männen på det som vi ser som ”vår” planhalva?
Personligen börjar jag mer och mer luta åt kvoterad föräldraledighet. Innan dess tror jag inte vi kommer uppnå någon jämlikhet värd namnet.
__________________________
* Under förutsättning att våra chefer går med på det förståss. Det blir nästa puck att ta när vi offentliggjort läget, vilket kommer att ske efter ultraljudet när vi vet vart det här tar vägen.
Tillägg Gravidstatus v11-12
Stort fall i rätt riktning.
Verkar som jag äntligen slutat frysa!
Något det känns som jag gjort konstant de senaste fem/sex veckorna.
Skulle tro att all näring (trots att jag äter som ett mindre Gotlandsruss) går åt till Grodden.
Antingen har kroppen börjat vänja sig eller också är Grodden lite mindre hungrig för tillfället.
Har iallafall införskaffat en gosig tröja i helgen.
Att ta till när/om jag börjar huttra igen...
Kanske är det vällingen som gör susen?
Välling?
Joråsåatt...för att ha något snabbt att mota illamåendet med (nu är det inte allt för utbrett men likväl otrevligt) köpte jag vällingpulver i fredags.
Avslutar dagen med en kopp (skulle jag vakna på natten och inte kunna sova blir det en till) och blir det en sen morgon (typ helg) så tar jag en innan jag börjar dagen.
Inbillar mig att det ska hålla blodsockret på en hyffsat jämn nivå.
Hittills verkar det funka.
Verkar som jag äntligen slutat frysa!
Något det känns som jag gjort konstant de senaste fem/sex veckorna.
Skulle tro att all näring (trots att jag äter som ett mindre Gotlandsruss) går åt till Grodden.
Antingen har kroppen börjat vänja sig eller också är Grodden lite mindre hungrig för tillfället.
Har iallafall införskaffat en gosig tröja i helgen.
Att ta till när/om jag börjar huttra igen...
Kanske är det vällingen som gör susen?
Välling?
Joråsåatt...för att ha något snabbt att mota illamåendet med (nu är det inte allt för utbrett men likväl otrevligt) köpte jag vällingpulver i fredags.
Avslutar dagen med en kopp (skulle jag vakna på natten och inte kunna sova blir det en till) och blir det en sen morgon (typ helg) så tar jag en innan jag börjar dagen.
Inbillar mig att det ska hålla blodsockret på en hyffsat jämn nivå.
Hittills verkar det funka.
Snörvel!
Nu var det länge sedan det blev några rader nerplitade i den här dagboken.
Inte för att det inte händer något runt omkring mig.
Inte för att inte tankarna snurrar, utan för att det jag skulle vilja skriva är svårfångat med följd att det inte blir något skrivet alls just nu. Får se när jag får tankarna att vilja samarbeta med fingrarna igen.
Rapport från senaste dagarna i övrigt:
I helgen hade jag Storkusin på besök.
Hon har det motigt för tillfället men börjar komma ut med fötterna i rätt riktning.
Vi hade jättetrevligt, trots läget, och pratade långt in på småtimmarna. På dagarna gick vi promenader och njöt av den lilla höstsol som behagade titta fram.
Tyvärr resulterade helgen även i en häffaförkylning.
I går låg jag därför nerbäddad och gjorde så lite som möjligt.
Dock innebär jobbet just nu att jag inte kan vara borta särskilt länge, så idag har jag försökt samla ihop någon form av kapacitet och jobbar från köksbordet.
Snörvel och frääääs (och Uuuulk...Grodden gillar tydligen inte heller att vara förkyld och protesterar mer än vanligt de senaste två dagarna).
Utöver det är Mannen bortrest och, visade det sig igår, kommer att komma hem en dag senare än planerat.
Ses därför inte förrän lördag kväll.
Om jag nu kommer iväg till Lidingöhalvan vill säga....den här ”uppladdningen” är ju inte direkt optimal.
Nåja, det löser sig nog så småningom.
Övrig rapport från gravidvecka 11-12:
Minskat ett kilo i vikt och ligger nu under ursprugsvikten.
Ligger jag på sidan känns det ibland som att något "sprattlar" i magen - inbillning?
I övrigt känner jag mig fortfarande inte särskilt "gravid" mentalt -tröttheten har minskat (jag som annars somnar med huvudet på väg mot kudden har istället varit klarvaken de senaste två nätterna!) men blodsockerkurvan är fortfarande lika "lynnig". Blir superhungrig (och därmed även illamående) på typ två minuter blankt.
Inte för att det inte händer något runt omkring mig.
Inte för att inte tankarna snurrar, utan för att det jag skulle vilja skriva är svårfångat med följd att det inte blir något skrivet alls just nu. Får se när jag får tankarna att vilja samarbeta med fingrarna igen.
Rapport från senaste dagarna i övrigt:
I helgen hade jag Storkusin på besök.
Hon har det motigt för tillfället men börjar komma ut med fötterna i rätt riktning.
Vi hade jättetrevligt, trots läget, och pratade långt in på småtimmarna. På dagarna gick vi promenader och njöt av den lilla höstsol som behagade titta fram.
Tyvärr resulterade helgen även i en häffaförkylning.
I går låg jag därför nerbäddad och gjorde så lite som möjligt.
Dock innebär jobbet just nu att jag inte kan vara borta särskilt länge, så idag har jag försökt samla ihop någon form av kapacitet och jobbar från köksbordet.
Snörvel och frääääs (och Uuuulk...Grodden gillar tydligen inte heller att vara förkyld och protesterar mer än vanligt de senaste två dagarna).
Utöver det är Mannen bortrest och, visade det sig igår, kommer att komma hem en dag senare än planerat.
Ses därför inte förrän lördag kväll.
Om jag nu kommer iväg till Lidingöhalvan vill säga....den här ”uppladdningen” är ju inte direkt optimal.
Nåja, det löser sig nog så småningom.
Övrig rapport från gravidvecka 11-12:
Minskat ett kilo i vikt och ligger nu under ursprugsvikten.
Ligger jag på sidan känns det ibland som att något "sprattlar" i magen - inbillning?
I övrigt känner jag mig fortfarande inte särskilt "gravid" mentalt -tröttheten har minskat (jag som annars somnar med huvudet på väg mot kudden har istället varit klarvaken de senaste två nätterna!) men blodsockerkurvan är fortfarande lika "lynnig". Blir superhungrig (och därmed även illamående) på typ två minuter blankt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)