Hmm...

Fortfarande ingen mens!?
Den borde varit här för länge sedan.
Fast med tanke på att den strulade så in i fernaliskt förra gången så kanske det inte är så konstigt.

Fast borde det inte "kännas" om jag är gravid?
Tittar jag riktigt noga har nog kanske bysten vuxit lite, och sedan några dagar tillbaka verkar jag vara konstant hungrig, men det är allt.
Inget illamående.
Inget konstigt i övrigt, mer än att den helt enkelt inte dykt upp.

Gissa om tankarna far i huvudet just nu.

Har jag inte börjat blöda på söndag testar jag........

Saker man KAN göra,

..eller Flytten From Hell

Saker man kan göra när man ska flytta….

• Göra upp om en flytthelg med sin syster som ska ha lägenheten härnäst.
  
• Eftersom det är mammas lägenhet och man inte anser sig behöva några saker med till nästa lägenhet (mer än sin dator och kläder) med en dåres envishet hävda att man inte behöver packa något.
  
• På klar fråga hävda att man TROTS detta packat men behöver några fler lådor (Vi har ordnat tre banankartonger men de kommer på söndag…ehhh vi BÖRJAR flytta fredag!)
  
• När flytthjälp anländer (syster, rockpojken, Mannen och ElakaStyvMamman) trots allt inte ha packat en pinal. Istället sitter man framför datorn och knappar samt dricker öl.
  
• Skita i att hälsa (kommunikation och hyfs är överskattat)
  
• När flytthjälpen blir fly förbannad för att inget är gjort (trots att man sagt annat) bli asförbannad och skälla ut sin syster för att hon släpat med så otrevlig bärhjälp.
  
• Strunta i att ordna packmaterial….eller strunta och strunta – Vi har två rullar hushållspapper! (Till en tvåa med kokvrå!)
  
• Låta syster, Rockpojken samt sin flickvän packa alla mammas saker under kvällen.
  Själv är man trött, vilket man låter alla veta.
  
• Strunta i att ordna mat till flytthjälpen…vaddå frukost? (dock anade flytthjälpen denna brist och hade försett sig med egen medhavd)
  
• På lördag morgon inte ställa någon väckarklocka utan vänta tills alla andra (syster, Rockpojken, Mannen och ElakaStyvMamman) redan packat, burit och släpat i nästan två timmar innan man visar nyllet. Naturligtvis utan att säga hej…kommunikation är fortfarande överskattat.
  
• Efter mycket muttrande omständligt packa ner sina kläder och dator i några kartonger och kassar.
  Det man inte vill ha lämnas kvar i garderoben (tills ElakaStyvMamman skickar med det ändå - jävla kärring!)
  
• Gruffa på syster för att hon, trots att det varit överenskommet sedan ett år tillbaka, "slänger ut" en ur lägenheten.
  
• Släpa ut SINA saker (kläder+dator+minimalt med bohag) på gården. Resten får någon annan lösa.
  
• För att ytterligare understryka det faktum att man skiter i flytten (någon kan ju gud förbjude få för sig att jag tänker hjälpa till) klä upp sig till tänderna i vit skjorta och hela gå-bort-Stureplanskittet…
  
• I väntan på att ytterligare flytthjälp (läs körhjälp) anländer, stå och hänga i dörren och se på medan resten (syster, Rockpojken, Mannen och ElakaStyvMamman) gör en sanering modell Anticimex av lägenheten, vilken innehåller dammråttor i storleken perserkattungar 8 veckor, samt toalett och kyl med äckelfaktor 9,8 på en tiogradig skala…..
  
• Konsekvent totalignorera den otrevliga flytthjälpen.
  
• Dra därifrån…..(naturligtvis utan att säga hej) och låta syster, Rockpojken, Mannen och ElakaStyvMamman flytta resten av mammas saker som man använt under ett år. Hur systers saker kommer in i lägenheten skiter man ÄNNU mer i..det får väl den otrevliga flytthjälpen ordna.

Man KAN göra så…men man blir inte populär.

Det värsta är att ovanstående var just vad vi genomgick i helgen. Jag ljuger inte en stavelse och ja, jag är asförbannad.

Just nu hoppas jag att jag slipper se ”någon” på väldigt väldigt länge…och hur ”någon” löser sin egen flytt rör mig inte i ryggen!

Barn, barn, barn

Världen kryllar just nu av barn, såväl verkliga som blivande.

Är med i en nätcommunity där de blå plussen just nu duggar tätt, tätt.
Finns till och med en separat diskussion kring ”status” på graviditeterna.

På jobbet verkar det bara vara barndiskussioner varenda fika och lunch.
Inskolningar
Dagisproblem
Barnuppfostran

Idag var det en kollega som hade sin minsta med på förmiddagen.

Kröp runt kring min stol hela mötet.

Kanske har min saknade biologiska klocka helt plötsligt hoppat igång för det känns lite tungt.
Förstår både kollegor och glada blivande mödrar, barnen är ju det som mycket av deras liv kretsar kring.

Problemet är bara att just nu känns det inte som att jag kommer undan "barninvasionen" någonstans.

Funderar på att inrätta en barnfri zon.

Tills dess föredrar jag att luncha med avdelningens få seniorer eller singlarna.
Då slipper jag iallafall höra det senaste om lilla Tottes potträning till köttbullarna.

It´s a deal

Efter mitt frustrerade inlägg i fredags kväll har det hänt en del.

Mannen läste inlägget och surade.
Sen pratade vi.

På söndag eftermiddag fick jag en idé.
Tog med Mannen till sportaffären och inhandlade en crosstrainer.
Därefter beställde vi första tre säsongerna av Arkiv X.

Hem och montera.
Körde första passen redan i söndags kväll.
Skitjobbigt (svetten formligen rann) men riktigt uthärdligt och kul.
Framförallt om man kollar TV (läs SATC) samtidigt.

Ikväll har jag och Mannen gjort en överenskommelse.

Tränar han tre gånger i veckan varje vecka fram till jul går jag med på att köpa en platt-TV.

Crosstrainern surrar redan nere i källaren.....

(Det här har blivit en förbaskat dyr månad men är det vad som behövs för att få fart på Mannen och dessutom underlätta för min egen träning - 30 minuter har man ALLTID - så är det väl värt det...)

40-kris

Jag har blivit en riktig träningsfåne, något jag aldrig trodde skulle inträffa.
Kör nästan ett pass per dag och mår toppen!
Betydligt piggare och gladare.
Sen gör det inte ont att bli lite fastare i kroppen.
Hoppas jag ska lyckas hålla igång även när höstmörkret börjar krypa närmre inpå knutarna.

De senaste veckorna har jag dock genomgått (?) en smärre kris.
Jag har blivit en 40:a!
Och nu pratar vi INTE ålder.

Har så länge jag kan minnas kämpat för att gå upp i vikt och få lite form.
Sist jag köpte kläder höll jag därför på att få en chock.
Blus i storlek 38 går inte att knäppa, byxor i 38 lika illa!
Jag drar numer storlek 40 (i vinterjoggingbrallor vilka inhandlades igår tom 42!!)

Känslan är kluven.
Har ju faktiskt inte mig veterligen någonsin mått så bra som nu, och det finns inget överflödigt fett på mig.
Men storlek 40!?

Måste vara det att jag slutat med preventivmedel som är boven...

Bloggen har fått en ansiktslyftning

Eftersom jag tröttnat på det gamla bloggutseendet och dessutom behövde få plats med bannern för Kiva, var det dags att byta bloggtemplate.

Mysanbloggen version 2.0 (besökare 1000 till 2000)

Att byta utseende på bloggen är lite grann som att köpa nya kläder eller göra om hemma.

Det måste kännas "jag".

Hemtamt men ändå lite spännande.

Har ägnat hela kvällen åt att surfa runt.

Utbudet är stort men något med hemkänsla var svårt att hitta.

Det här resultatet är jag ändå rätt nöjd med.

Frustrerad

Blir ingen kajak i helgen.
Mannen har fortfarande ont i en axel.

När vi gick Kungsleden för några år sedan konstaterade han att han MÅSTE börja träna.
När vi sedan kom hem hände..... ingenting!

Jag har tjatat, bönat , bett att han ska komma igång.
Det händer.....ingenting.
Han tar bara på sig "offerkoftan" och fräser något om att "Du får väl satsa på något yngre då..."
Kreativt? NOT!!!!

Jävla pappskalle, jag vill ju inte HA någon annan! FATTA!!!
Frustrerad!
Inte gör det saken bättre att han numera ALLTID är trött...

Får nog börja planera för att göra mer av friluftsliv på egen hand.
Problemet är bara att jag vill att vi ska göra det tillsammans.
Blir hundra gånger roligare då.

Men han verkar ju inte tillräckligt motiverad för att verkligen göra något åt det så jag har väl tyvärr inget val?

Frustrerad!!

Är det inte lunch snart?

I gårkväll var Kusinsyrrorna tillsammans med en pojkvän (ytterligare en Rockpojke) och Ljudmuppen över på en bit mat och "catch up"

God mat (kan varmt rekommendera Panna cotta med jordgubbar med basilika - supermumsigt!) prat, skratt, mera skratt och sedan lite dansmatta...helt plötsligt var klockan över elva!

När väckarklockan ringde fem i morse var det ganska segt att ta sig upp. Under några minuter låg jag och funderade över om det verkligen inte fanns någon liten anledning till att få vända mig på andra sidan och somna om. Slogs dock av insikten om att jag faktiskt LOVAT Mannen skjuts till tåget vilket gjorde att det bara var att masa sig upp.
När jag lämnat av honom fick det bli en morgonrunda i spåret.

Lugn joggning. Kroppen fick jobba på egen hand och en timma senare hade jag faktiskt tagit mig runt en mil i duggregnet.

I övrigt är tillvaron rätt seg. Har inte kommit upp i tempo efter semestern ännu.

Just nu känns det mest som att det borde vara lunch snart....

Kiva.org

Satt och surfade en stund i helgen och trillade då in på Kivas hemsida.

Jag blev hooked!
Idén med Kiva är att man via sk microlån stödjer en entreprenör i tredje världen för att denne t ex ska kunna vidareutveckla sin business.
Hjälp till självhjälp.

Jag gillar tanken, pengarna blir inte ett anonymt bidrag utan stöd och morot för den som lånar, dessutom är det kul att kunna följa entrerenörerna och företagens utveckling. Känns också bra att jag själv får välja vilka affärsidéer jag vill stödja.

Återbetalningsnivån på lånen är hög (vill minnas den låg någonstans kring 97%) och när lånet är återbetalat kan jag själv välja om jag vill ha tillbaka pengarna eller satsa dem i ett nytt projekt.

Testa gärna du också http://www.kiva.org/

Tillbaka på jobbet

Har nu varit igång några dagar. Igår kom merparten av gänget tillbaka. Ännu har dock inte jobbet rullat igång på allvar.
Har passat på att byta operativsystem på min dator vilket gick förvånansvärt smärtfritt.
Nu återstår bara att testa alla nya roliga funktioner.

Och så en tur till kaffeautomaten förståss.

Ute hänger regnet i luften.