Lite kluven i själen

Nu är allt klart med min efterträdare och denna veckan har jag börjat lämna över.
Imorgon har jag en vecka kvar här, sedan går jag till ny arbetsgivare.

Idag tänker jag ägna dagen att städa ur kontoret.
Känns kluvet.
Samtidigt som hjärnan vet att jag gör rätt, går det mot min natur att lämna ett uppdrag som inte är slutfört.
Får väl se det som ytterligare en erfarenhet.
Ska när det här är över sätta mig och försöka få ner lite kring de erfarenheter jag dragit av det här projektet på papper.
Tror det kan vara bra att på något sätt ”synliggöra” så det inte glöms bort.

Hade tänkt avsluta uppdraget med ett litet projektmingel för att ha tillfälle att tacka för mig och på ett bra sätt ”kila in” min efterträdare.
Igår gick inbjudan ut, av de ca 15 som svarat hittills kan två komma….kanske.
Känns snopet, men jag kan ju samtidigt se det lite som kvitto på att jag gör rätt. Det här ÄR inte en prioriterad verksamhet hos uppdragsgivarna, vad deras munnar än säger.

Åter till pappershögarna men jag lär återkomma i frågan.

Projektjämförelse

Dagens mest läsvärda tankar på projektområdet hittar du hos Piri.
Finns inget mer att tillägga än att det här tyvärr inte bara gäller IT projekt....

Samvete 2.

I eftermiddag tänker jag plugga...
På arbetstid.

Men jag säger som en kollega. "-Vad ska de göra, säga upp mig?"
Moahahah......

När snålheten bedrar visheten

Mannen och jag är fena på att dra igång projekt.
Tyvärr är vi inte riktigt lika bra på att slutföra dem.
Vårt hem är därför fullt av NÄSTAN färdiga projekt i form av kabelrännor som saknas, diverse småfix som borde göras etc, etc.

Det som retat mig mest ,och som sedan ett antal år tillbaka börjar bli en snackis i bekantskapskretsen, är vårt skafferi. Det är rörigt, välfyllt…och saknar lucka, (vilket det nu gjort i sisådär tre-fyra år.)
I helgen var det dags att ÄNTLIGEN åtgärda detta.
Nu är det måndag.
Skafferiet saknar fortfarande lucka, men nu har det nya korgar…

Låt oss ta det från början.
När jag och Mannen flyttade ihop stod det ganska snart klart att vi hade för lite skåp i köket och framförallt saknade ett vettigt skafferi.
Jag kan inte ha ett kök utan skafferi! Detta måste lösas.

Tyvärr visade det sig att dagens kökstillverkare inte anser att man behöver ha något skafferi – i alla fall inte i mening ”stort välfyllt skåp a la bullbakande mormor”. De skafferi som nu erbjuds är mer ”utdragbara lådor som fylls med minimala chicka burkar med snygga etiketter och som självstänger sig med en dov duns”.
Hamstrar som jag göre sig icke besvär, men visst, -"vi kan väl ordna något annat, bara du betalar….."

Jo det var just det. Problemet måste lösas men inte till vilka pengar som helst.
Mannen och jag ut till IKEA. Där hittar vi en gigantisk skåpstomme modell garderob. Dessutom nedsatt eftersom den saknade dörr!
Hur svårt kan det vara att få tag på en annan lucka?
Borde inte vara några problem så vi slår till och glada i hågen kör vi hem vårt fynd.
Monterar efter mycket stök och bök ihop den (blytung) och installerar ett stort stadigt ELFA-system med korgar. Perfekt – allt överskådligt och enkelt att hålla ordning och hitta..
Nu saknades bara luckan.

Jo det var just det. Det är NU det visar sig att samtliga luckor vi tittar på har gångjärn som INTE går att få att fungera med ELFA-systemet (såvida man inte vill hitta på någon egen finurlig teknisk lösning och såå händiga är vi inte) och luckfabriken vi besökte i somras bemödade sig inte ens med att återkomma med en offert.
Mao, skafferiet har stått där och samtliga som går förbi på gatan utanför skådar rakt in i vårt kök och därmed även vårt röriga skafferi….

I förra veckan fick jag nog. Nu måste vi hitta en lösning!
Ut till IKEA igen för att denna gång inhandla standardkorgar samt en lucka av standardmodell. Hem med allt i bilen….bara för att konstatera att när vi köpte stommen följde gångjärnen till dörren med dörrförpackningen. Nu tre-fyra år senare skickar IKEA istället med gångjärnen i paketet för skåpstommen! Ut till IKEA igen…
-”Jodå det går att lösa men gångjärnen är beställningsvara och kommer med posten om fyra dagar!”

Så helgens insats har resulterat i nya korgar och belysning i skafferiet. Men fortfarande ingen lucka. Dessutom har vi nu ett ELFA-system ”över”. Frågan är vilken lösning som varit billigast i första steget…..

Nya nördprylar och Nu har jag fått nog Nordea!

Helgen innebar lite nyinvestering på nördprylsfronten.
Inhandlade ett trådlöst 3G-modem med Tele2-abonnemang till min bärbara jobbdator. Syftet är egentligen att vi ska ha det i husbilen, men däremellan kommer jag nyttja det på tåget till och från de mörka skogarna. Blir smidigare än att surfa via SJ
Idag är det premiär, ska bli spännande att se om täckningen håller vad den lovar.

I helgen har jag även fattat ett annat beslut som legat och pyrt länge.
Nu jäklar byter jag bank!
Har haft Nordea (och deras föregångare, en provinsialbank i Hålan där jag är född) sedan jag började jobba någon gång som fjortonåring, men nu är måttet rågat!

Har under flera år haft överseende med det jag anser vara total brist på kundkänsla, mest av bekvämlighetsskäl, men när senaste kontobeskedet damp ner i brevlådan innehållande det käcka meddelandet att "Vi kommer höja våra kostnader för dina tjänster vid årsskiftet men fortfarande inte ge någon ränta på ditt lönekonto" fick jag nog!

Alltså, ska jag låna pengar kostar det multum, när jag lånar ut mina pengar till dem via mitt lönekonto får jag inte ens ränta, när jag gör delar av deras jobb via nätet får jag betala extra för nöjet, när jag för över pengar till Mannens konto i annan bank kostar varje transaktion 15 spänn!
Nordea, kan ni förklara - What´s in it for me?

Har begagnat mig av Nordeas sk service via kontor en gång de senaste fyra åren. Kände att det var läge att få lite input gällande fonder, pensionssparande osv, varför jag bokade en tid hos en tjänsteman som enligt kontoret skulle ha koll på läget.
Resultat: Fick träffa en människa som ägnade tio minuter av tiden åt att förklara att -"Egentligen tog han inte hand om sådana som mig utan endast sk PLUS-kunder och se någon sådan var jag ju inte!" Men han skulle för den goda sakens skull kunna nedlåta sig till att hjälpa mig iallafall..

Anledningen till att jag fått tid hos honom och inte hos hans kollega som hade ansvar för oss "vanliga dödliga icke-PLUS-kunder" visade sig vara att Nordeas eget system inte greppat att jag och mitt ex separerat varför hushållets samlade tillgångar hos Nordea var för litet.....

Mao - Enough is enough!
I söndags kväll gav jag därför uppdraget till annan bank att ta över mina surt förvärvade tillgångar. De tänker till och med betala mig ränta för dem....

Förlåt men jag måste bara landa först....

Förra veckan var en enda mental berg- och dalbana.
Från lyckokänslor till sorg och allting däremellan i hissnande fart på bara några få dagar.
Så idag har jag känslomässig baksmälla.
Känner mig som en urvriden trasa.

Just då är det två av mina närmaste vänner som helt plötsligt förlorar delar av fotfästet.
Och jag känner att jag inte räcker till att stötta, hur gärna jag än vill!
Gör så gott jag kan, men har inte så mycket att ge.
Mer än en kram och ett lyssnande öra.

Hoppas att det iallafall räcker en liten, liten bit.

Döden betyder ingenting

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig.

Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl.

(Författare: okänd - http://sv.dikt.org/Huvudsida)

Time to say goodbye....

Imorgon är det dags att ta farväl, iallafall för ett tag.
Fasar väl inte så mycket för själva begravningen som för vad som kan hända runt omkring.
Min familj och släkt är intressant, lindrigt uttryckt.

Nåja, sålänge ingen skickar någon annan till sjukan eller några okända släktingar dyker upp på kyrkbacken får man väl anse det ha gått bra.

Själv kommer jag hålla en, iallafall för mig, ovanligt låg profil.

Små steg på rätt väg

Idag har jag lämnat in uppsägningspapperen på min övernattningslägenhet samt träffat den som förhoppningsvis kommer bli min efterträdare som projektledare.

Båda känns rätt i magen.

Små, små steg men de går i rätt riktning.

Insikt

Livet är en intressant företeelse.
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.
Ibland blir det till och med bättre.
Och blod är inte alltid tjockare än vatten.