Mat för projektledare i tidsnöd - Älg i lergryta

Jag gillar mat. Tyvärr tycker jag inte det är lika kul att laga mat, speciellt inte de dagar jag är själv. Blir väldigt gärna micromat från Willys, snabbt enkelt men sanningen att säga rätt tråkigt. Troligtvis inte särskilt nyttigt heller.

När jag sitter där med min microlåda och samtidigt hör Anna Skipper på TVs "Du är vad du äter" predika för grönsaksjuicer och annat gott mår jag lite pyton över mig själv.
Förhoppningsvis blir även den delen bättre när jag flyttar hem. Får liksom mer inspiration att laga mat hemma. Häromdagen dammade jag även av en gammal trotjänare - Lergrytan.

Alltså är det inte dags för denna underbara uppfinning att få en revival snart! När man väl bekantat sig med den går det snabbt, smidigt, fettsnålt och dessutom blir det gott.

I helgen blev det Älggryta med max 15 minuters tidsinsats.

Älg i lergryta
(OBS! Blöt lergrytan i kallt vatten innan du använder den och ställ in den i kall ugn, annars spricker den)
ca 400 gr älgkött skars i ätvänliga bitar
Skala:
1 gul lök
1 morot
1 palsternacka
1 litet kålrot
1/2 fänkålshuvud (hmm, heter det det? Ljusgrön hjärtformad grönsak..)
Skär allt i ganska stora bitar (jag vill ha lite tuggmotstånd på mina grönsaker)

Mixa en kryddblandning på sånt du gillar som passar till vilt - själv tog jag Viltblandning från Krysmyntagården, paprikapulver, grovt salt och lite torkade enbär. Blanda och mixa allt i mortel. (så här i efterhand skulle jag nog inkluderat lite färsk vitlök också)

Varva grönsaker, kött och kryddor i lergrytan
Slå på ca 2 dl vatten utblandat med 1,5 msk viltfond.
På med locket och in i kall ugn som du sedan ställer på 200 grader. Från det att ugnen blev varm lät jag grytan stå i ca 1,5 timme (känn när köttbitarna har bra konsistens)
Klart!
Ät tillsammans med t ex Bulgur.

Gott och enkelt, inte blev det sämre av att maten räckte till två matlådor också.

Prao på nya jobbet

Har varit och "praoat" på mitt nya jobb. Träffat chef, kollegor och min blivande "parhäst". Dessutom fick jag en rejäl inblick i det system jag ska jobba med frammöver. Snacka om introduktion! Känner mig väldigt väl omhändertagen och det här har nog alla förutsättningar att kunna bli ett roligt jobb.

Känns rätt i magen.
Framförallt för att det är en organisation som har en starkt etablerad projektkultur med projektmodell och allt! Med mig hem har jag därför en trave böcker om modellen (på eget bevåg, ska jag snabbt försöka komma in i kulturen måste jag känna till "ryggraden") och diverse annat material att läsa in.

Det har ju inte varit särskilt mycket projekttänk här på bloggen på ett tag. Jag hoppas det ska bli ändring på det frammöver.

Teamwork

Jobbar hemmifrån idag då jag inte har några möten inbokade i början av veckan och dessutom behöver använda kvällarna till att komma ikapp med lite av sakerna på hemmaplan.

Har varit en mastig dag med en rätt lång Att-göralista.

Fördelen med att jobba hemmifrån är dock att jag, förutom att jag lättare kan fokusera på skrivjobb, materialläsning och annat som annars avbryts av visserligen trevliga men ändock störande kollegor, har sällskap av min projektledarassistent - Kisse!

Kolla med vilken finess man kan hantera störande samtal - man jagar helt enkelt livet ur headsetet. Lätt som en plätt...förresten, matte är det inte dags för fika och klia på magen nu?

Inlämningsuppgift 1 ÄNTLIGEN klar!

..och inskickad.
Bara för att upptäcka att jag idag borde vara klar med uppgift 3, samt att jag missat sista datum för att söka fortsättningskursen.

Brukar inte vara så här slarvig men som läget är/har varit kommer tyvärr utbildningen längst ner på prioriteringslistan.
Och inte lär det bli bättre av jobbyte och flytt.

SUCK!

Ledig söndag

tja, det var ju en sanning med modifikation förståss.

Vaknade klockan sex av en uttråkad katt som jagade en fluga genom sovrummet och tyckte att matte skulle hjälpa till. Lyckades somna om för att vakna till larmet på mobilen två timmar senare.
Efter de vanliga morgonrutinerna har dagen mest bestått av trädgårdsarbete. Det är med andra ord dags för ytterligare en bloggkategori - trädgård!

Runt vårt hus har vi en liten, men utifrån den tid Mannen och jag har att lägga i den, fullt tillräcklig trädgård.
Under mina perioder av veckopendlande blir den sorgligt eftersatt och i morse insåg jag att de stackars lökar jag köpte för några veckor sedan MÅSTE i backen idag, annars kommer jag få använda dynamit för att få ner dem pga tjälen!

Men ni vet hur det är med trädgårdar - vi talar 15-spel!
För att få ner lökarna måste först rabatterna rensas och så här sent på hösten även diverse plantor klippas ner. Frågan är bara vilka?

Trädgårdar KAN vara kul om man har tid att sätta sig in i vilka behov alla de små älsklingar (nja, våra liknar väl iofs mer ouppfostrade busungar) man har i rabatterna har. Har dock med tiden insett att i princip alla har speciella krav och det är lögn i helskotta att komma ihåg år från år.

Har därför utvecklat en rätt pragmatisk inställning till höststädning av rabatterna - ser det trist o risigt ut ska det troligtvis klippas, iallafall när den/det inte är grönt längre.
Följdaktligen klipps det mesta ner enligt någon form av sunt bondförnuft. Hittills har det fungerat och det mesta överlevt.

Det här med nerklippning kan dock vara en historia för sig.
Har du slagits med en Humle någongång?
Jag gick en rond med vår idag och det tog 40 minuter innan den gav upp, lossnade från staketet den slingrat in sig i och lät sig förpassas till komposthögen. Dock inte utan att ge mig revor värdigt ett mindre kattslagsmål på kuppen!

Nåväl, innan mörkret föll var rabatterna iallafall rensade och lökarna nerpetade.
Undrar föresten när ska jag lära mig att LÄSA på påsen när jag köper frön och lökar o inte bara gå på bilden - vi har ingen skugga på hela tomten, än mindre platser som aldrig torkar ut!
Med andra ord skedde inte planteringen HELT enligt instruktionerna men under har skett förr. Får hoppas att några iallafall ska hitta upp när vårsolen visar nyllet framemot februari - mars.

Rosenrot

Ta mig sjutton om jag inte tror att Rosenroten hjälper!
Känner mig betydligt piggare i både tanke och själ.

Ikväll har det till och med gått helt OK att plugga.
Några timmar till, sedan borde jag ha hemtentan klar.
Och då är jag väl bara tre veckor sen med nästa.....

Ny köksfavorit!

Hmm, tror det är dags för en ny bloggkategori - mat!

Ända sedan vi var på bröllopsresa har jag varit helt hooked på Thailändsk mat. Vi gick en matlagningskurs i Chang Mai, men trots att resväskan var full av diverse kryddor, chilipaste och annat gott när vi kom tillbaka till Sverige har jag inte lyckats få någon fason på recepten på hemmaplan. Tills nu...


Låt mig presentera min nya favorit i köket: Mrs Chengs grytbas! Svindyr men smakar precis som på favoritrestaurangen på Khao San Road.

Ikväll blev det kycklingfilé med grön curry - sååå smarrigt och hjälp så enkelt!

Eftersom jag skjutsade Mannen till flyget imorse är jag "gräsanka". Mao - middagsmaten måste gå fort, annars blir den inte av.

Strimlade två kycklingfiléer som jag fräste i olja på hög värme, i med en burk grytbas grön curry, slängde efter några nävar wokgrönsaker, fyra klyftade champinjoner och lite finhackat citrongräs. Lät allt koka ihop och åt med jasminris och ett glas vin!

Tio minuter vid spisen och en jättesmarrig lördagmiddag!
Kan varmt rekommenderas!

Trött på att vara trött...

Nu är jag jäkligt less på att vara trött!
Det här är inte alls jag - ingen go, energi eller lust med någonting.

Peta inte på mig för då hugger jag som en ilsk alligator!
Känner för att slå någon eller något - hårt, alternativt lägga mig under en filt i ett hörn och titta fram samtidigt som vårsolen.
Dessutom har hjärnan fullt sjå att ens hålla två saker i minnet samtidigt.

Har käkat Ginseng sedan förra veckan, verkar inte hjälpa nämnvärt.
Idag på väg hem från jobbet köpte jag en förpackning Rosenrot - Storpack.
I övrigt - vad sjutton ska jag hitta på för att få mig upp på banan igen?

Snälla, alla tips mottages tacksamt

Ett hjärta har slutat slå

Sent i gårkväll slutade ett varmt hjärta att slå och mitt liv blev en älskad vän fattigare.
Min farmor som kom att bli en av mina största kvinnliga förebilder, på många sätt en själsfrände trots att mer än 60 år skilde oss åt.
Många gånger hårt tilltufsad av livet, men trots det glad och positiv.
Lycklig i det lilla.

Sista tiden var tuff mot henne.
Hon som varit van att kunna klara sig själv, koka kaffe, baka och bjuda vänner och släktingar, fick plötsligt ont och blev liggande.
Kroppen ville inte mera och därmed försvann även hennes vilja att leva.

När jag och min kusin träffade henne för några veckor sedan visste vi båda att det troligtvis var för sista gången.
Trots det blev det ett ljust avsked.
Hon hade gjort sig fin med det vita håret på papiljotter.
Vi hämtade mat och dukade fint med finporslin, ljus och servetter.
Hon fick vara värdinna och var, trots värk, mediciner och trötthet, glad och lycklig över att se oss.
Att känna vad hon betydde för oss och kunna visa vad vi betydde för henne.
Hon var älskad och visste om det.

Det var ungefär som det brukade vara när vi sågs, men med ett undantag – Farmor pratade inget om framtiden.
Vi tog farväl och vi visste det alla trots att ingen uttalat orden.
Innan vi åkte ville hon ha hjälp att lägga sig för natten, trots att klockan bara var fyra.
Ville bli nerbäddad, omstoppad och kramad. Sedan vinkade hon och vi gick ut genom dörren.

Jag har lärt mig mycket av farmor, men det hon framförallt förmedlade var nyfikenhet och livsglädje.
När vi var på byn och fikade eller tog en tur med bilen var hon som ett litet nyfiket barn med ögonen på skaft – rädd för att missa något.
För farmor kunde den minsta resa vara värd att minnas och prata om länge efteråt.
När hon för några år sedan fyllde 90 år tog hon min dåvarande pojkvän åt sidan, log och sa:- Jag hoppas jag får leva minst tio år till för det är så härligt att leva!
Nu blev det tyvärr inte så.

Vissa människor sätter större spår i ens liv än andra.
Min farmor är en sådan som lämnat stora avtryck i mitt.
Jag är så glad över att vi fick den relation vi hade under framförallt de sista åren.
Jag är glad över att hon fick träffa min man och att de kom att tycka så bra om varandra.
Framförallt är jag så tacksam över att hon funnits i mitt liv och över de foton och minnen (och otaliga stjälkstyngsdukar! ;-) ) som hon lämnar efter sig.

Hon kommer vara en del av mitt liv även framöver trots att vi inte kan ses på samma sätt.
Jag är övertygad om att hon finns därute någonstans och håller ett öga på mig.
Den dan vi ses igen kommer vi sitta någonstans och dricka blaskigt kokkaffe med krongrädde, äta torra små kakor och allt kommer vara som vanligt…..

MBL-förhandlingarna klara

..och jag begriper banne mig inte hur man tänker.
Den lösning man nu presenterar kring en ny organisation är, som jag ser det, en loose-loose för alla parter.
Förslaget ger inga förutsättningar för en långsiktig överlevnad, vare sig för projektet eller ordinarie verksamhet. Säger som Rumpnissarna "voffor gör di på detta viset?"

Brukar inte vara konspiratorisk, men det känns som det finns en dold agenda.
Tiden lär utvisa om jag har rätt.

Tack och lov att jag är på väg mot nytt jobb! Mitt gamla hade visserligen inte varit hotat (iallafall inte än så länge, projekt kan ju alltid läggas ner...), men under de här förutsättningarna vete fasen om jag klarat av att hänga i någon längre stund.
När nu alla beslut är fattade, parterna informerade och kroppen börjar komma på rätt köl känns det helt rätt i magen.

Slogs av en tanke imorse.
Det som framförallt känns bra såhär i efterhand är att veta att jag fattat ett medvetet beslut. Jag LEVER mitt liv och låter det inte bara hända. "Offerkoftan" är urvuxen och slängd!

Idag kom mina anställningspapper med posten tillsammans med ett välkomstbrev och diverse "hej o väkommen till oss"-material.
Nästa fredag träffar jag min "fadder" och resten av personalgruppen. På eftermiddagen ska vi gå igenom dokumentation, system och rutiner.

Herregud - introduktion! Va!
Jag som brukar vara van att få en problemformulering i knäet och sedan få dra upp riktlinjerna själv efter eget huvud.
Drömmer jag?
Om så skulle vara fallet, för höga Farao - väck mig inte!